Susanna Bill

Susanna Bill

Om min blog

Välkommen till min matblogg! Jag hoppas att mina recept och tankar kan inspirera och locka dig till att testa och experimentera du med. Det är ju så god mat blir till. Att jag älskar att stå i köket behöver jag väl knappt berätta, men det gör jag. Jag vill att min mat skall vara välkryddad, god och inte alltid bygga på att man har tillgång till specialbutiker eller stor plånbok. Berätta gärna vad du tycker!
Jag driver också Fudgeprojektet, som kokar och säljer världens godaste fudge! Här kan du läsa mer om det.

Min högst personliga recension av ”Från tryne till knorr” – varken tryne eller knorr

FunderingarPosted by Susanna 17 Nov, 2013 16:13

I fredags var det inte jag själv som lagade det som hamnade på min tallrik utan kocken/kockarna på en av Malmös nyare restauranger ”Från Tryne till Knorr”. Vi firade en födelsedag och var alla ense om att vi ville testa och se vad den restaurangen hade att fresta våra smaklökar med. I en liten, intim och personligt inredd restaurang slog vi oss ned och beställde den blinda menyn: 5 rätter och fick in knaprigt nästan svartbränt bröd och gröna mjälla oliver att börja tugga på. Jag älskar bröd med ordentlig skorpa - jättegott!

Så kom första rätten: skrapat getkött, broccoli stekt på en mycket varm stenplatta, havtorn i brynt smör och vispad buffelgrädde. Jag har aldrig förr ätit get och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag kände ingenting annat än havtornens starkt syrliga parfymerade smak och så broccolin. Alla andra smaker åts upp, inte ens det brynta smöret anade jag. Så med tanke på att kvällens övriga rätter skulle komma att ha försiktigare och finare smakpaletter så undrar jag hur köket tänkte när det började kvällen med så starka smaker.

Dags för rätt nummer två: långbakad rotselleri med en klick smör och på toppen tunt hyvlade äpplen. Äpplen och selleri är ju en klassisk kombination och sellerin var riktigt god med sin lena och söta smak som smöret förstärkte i kombination med skalets litet hårdsega yta som gav ett väldigt trevligt tuggmotsånd. Och på toppen äpplenas fräschör. Jag hade gärna velat få veta vilken äppelsort det var. Ett riktigt gott tillbehör smakade det. Inte egen rätt.

Så när rätt nummer tre bars in såg jag med förväntan fram emot köttet. Med namnet ”Från Tryne till Knorr” i bakhuvudet såg jag framför mig en grisfot, en bit långbakad grissida eller någon annan nytänkande styckningsdetalj. In kommer en helt vegetarisk rätt. Visserligen kvällens allra bästa, men ändå. Jag undrade vad "Från Tryne till Knorr" egentligen betydde när kocken presenterade tallriken: blomkålskräm (osannolikt fluffig, len och mild fin blomkålssmak), torkad knaprig rödlök, knaprig rosésallad, små bitar av päron och lakritsstekt schalotten (som jag redan har återanvänt som tillbehör till den älgggryta som det snart finns recept på här). Välbalanserad, fint tillagad och spännande.

Rätt fyra: bakad purjo med lardo, (eller var det parmaskinka?), vispad getgrädde och knaperstekta trattkantareller. Tja, rätt ok men vid det här laget var jag ganska trött på att äta tillbehör…

Så kom den avslutande äppelkakan, ganska ok men inget särskilt och serverad med en grädde spetsad med sprit. Litet calvados eller rom hade gett en rondör, nu var grädden mest vass.

Summa summarum: jag är nog inte rätt målgrupp eller så har jag fullständigt missuppfattat vad namnet ”Från Tryne till Knorr” står för. Vi hade kul runt bordet, men maten var inte det jag hade förväntat mig. Det fanns vissa spännande och goda detaljer och smaker, men den hade inte tillräcklig höjd för att bära fem rätter.







  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post31

Vad tänker du på Ture?

FunderingarPosted by Susanna 10 Nov, 2013 22:00

Vad tänker du på Ture, när jag litet förstulet ställer mig och smusslar med mobilen när vi är ute och går. Efter en stund tittar du upp mot mig. ”Jaha, nu håller matte på med den där konstiga mojängen som alla människor tycks bära med sig jämt och ständigt. Det är väl bäst att jag sätter mig ner och väntar tills hon blir klar.” Tänker du det när du sätter dig och väntar? ”Hur kan du välja den där trista prylen med alla outforskade lukter som bara väntar på att få sniffas på?” Undrar du det?



  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post30

Maskinbakade bullar

FunderingarPosted by Susanna 06 Nov, 2013 23:07

Den här lilla sötnosen fick jag på flyget upp till Stockholm tidigare idag. Och innan jag börjar dissekera den så skall jag säga att den ändå var rätt ok för att vara fabriksgjord.

Men. Jag gillar inte maskinbakat vetebröd (det samma gäller fö småkakor). Jag bestämde mig hur som helst för att äta upp den och medan jag gjorde det så funderade jag på varför jag inte gillade den mer än till utseendet, för näpen var den, det erkänner jag. För det första så undrar jag vad de använder för jäsningsmedel för jäst vetebröd smakar den inte och inte har den rätt konsistens heller. Jäst vetebröd han ett slags seg fluffighet som jag bara älskar. Den här hade en kort nästa sockerkaksliknande konsistens och istället för vete var det en ganska påträngande kardemummasmak och någonting beskt som jag inte vet vad det kan ha varit. Ingen som helst smörsmak hittade jag heller, varken i bullen eller fyllningen.

Fyllningen smakade visserligen rejält kanel, men med en artificiell touch som finns i amerikanskt kaneltuggummi, vilket fick mig att undra vilken smakförstärkare som hade hittat ner i fyllningen. Dessutom var fyllningen krämig. Den ENDA fyllning som enligt mig får ha en något krämig karaktär är mandelmassa-kardemumma-vanilj, INTE kanel.

Jag får nog sätta egen deg snart så skall du få ett recept på riktigt goda, fluffigt sega, smör och vetesmakande kanelbullar.





  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post25

Viljornas kamp - kl 5 på morgonen

FunderingarPosted by Susanna 06 Nov, 2013 22:51

Klockan 05.51 sätter den igång, viljornas kamp. Ture, 11/2 år livsglad labrador mot Susanna 45 år, morgonsur. Ja, egentligen kommer första attacken redan kl 03.00 men då räcker det med att gå upp, få med sig Ture ut ur sovrummet, stänga alla dörrar och somna om i gästrummet. Men inte nu, för nu sätter han in ”berätta-för-matte-att-det-visst-är-morgon-nu-och du-måste-ge-mig-mat-stöten”. Det börjar med en tung nos som med ett fnys lägger sig på sängen.

-Gå och lägg dig, muttrar jag.

Med en suck och ett brak landar 40 kg besviken hund på golvet. I 30 sekunder. Aha, man kan komma åt matte från andra sidan sängen! Samma nos, samma fnys, samma order från mig.

Så håller vi på ett par gånger innan Ture inser att här får man nog gå på litet hårdare. Då kommer tassen. Försiktigt skrapar han med den på madrassen och när jag har knuffat ner honom och med litet argare röst sagt åt honom att gå och lägga sig lägger han in ytterligare en växel och hoppar upp med framtassarna och viftar på svansen. Jag drar täcket över huvudet, vänder ryggen till, inget hjälper och till sist ger jag upp. För jag har ju egentligen varit vaken ända sedan det där första fnyset. Och med allt ”gå och lägg dig” är jag helt klarvaken och kommer ändå inte kunna somna om.

Och nu händer något konstigt. För när jag, sur och irriterad, väl har satt mig på sängkanten kastar han sig över mig med den våldsamma kärlek och intensitet som bara en labrador har och plötsligt förvandlas mitt minne till hundminne och efter 20 sekunder är allt jag kommer ihåg världens mjukaste päls och brunaste, snällaste ögon, världens keligaste och finaste hund som jag älskar över allt annat och som jag bara måste krama och gosa med och skratta åt hans krumbukter när jag går och han kastar sig mot köket och frukosten. Men Ture ser rätt nöjd ut… 1-0 till honom. Igen.



  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post24

Gammal fylla

FunderingarPosted by Susanna 04 Nov, 2013 18:06
Det är när vi står och väntar på att gå på planet Rut och jag som jag känner det. Lukten av gammal fylla: sur, frän, spritig. Trots att den är vämjelig tar nyfikenheten över och jag börjar sniffa runt om oss för att lokalisera varifrån den kommer. Mannen till höger? Nej och inte till vänster heller. Men bakom oss står en kvinna. Det är hon. Axellångt hår färgat svart, exklusiva smycken och klocka (från Cartier), silverskimrande jacka, jeans och boots. Och så luktar hon. Och trots att hon kanske bara har haft en härlig helg med sina väninnor, vad vet jag egentligen, så placerar jag henne i facket kvinnor som dricker för mycket.

Jag vänder mig snabbt bort och koncentrerar mig på väskor, boarding cards och Rut, och vi gå så småningom ombord. Det kommer en passagerare och tar gång-platsen. Det är hon med lukten. Som sätter sig ner efter att ha slängt upp jackan på hatthyllan, pluggar in hörsnäckorna i öronen och blundar. Hela resan sitter hon så. Ibland tittar jag på henne i smyg. När vi har landat tar hon två stimorol och börjar tugga innan hon stiger av planet. Men lukten den finns kvar. Gammal fylla.






  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post22

Science slam!

FunderingarPosted by Susanna 30 Oct, 2013 09:36
Tidigare i höstas var jag med på science slam och pratade om hur communities of practice skapar innovation. Vill du se mig, kolla länken nedan, 42 minuter in i programmet! Science slam är en tävling där forskare får 8 minuter på sig att prata om sin forskning och där publiken röstar fram en segrare. Och nej, vann gjorde jag inte men är jättenöjd med min andraplats.

Jag hade bestämt mig för att utmana mig själv, kasta powerpoint och berätta en historia istället. Och det var en sådan befrielse att slippa ha koll på dator, komma ihåg vad nästa blid är för något och bara koncentrera mig på själva berättandet. Hur gick det tycker du?


http://www.youtube.com/watch?v=HT9OKc3yxzI





  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post20

Idag hänger jag med huvudet

FunderingarPosted by Susanna 25 Oct, 2013 14:54
Idag hänger jag med huvudet. Jag känner mig ensam och utan sammanhang. Jag känner mig osedd, ingen bryr sig om mig och att det inte spelar någon roll vad jag gör, för det är ändå ingen som efterfrågar mig. Trist. Och så är det fredag och allt. Vad är meningen med att hålla på som jag gör egentligen?

Att inte tillhöra något sammanhang är det absolut jobbigaste och värsta med att vara egenföretagare tycker jag. Jag gillar inte att jobba ensam och jag blir så himla mycket bättre tillsammans med andra. Jag brukar litet käckt säga att jag får skapa mig mina egna sammanhang, men ibland blir allt bara jobbigt. Som idag. Känslan av att inget händer om inte jag ser till att det gör det. Ingen annan än jag som driver på mig. Idag orkar jag inte det.

Forskningen känns också som ett ensamjobb. Sitta där och läsa artiklar och försöka lära mig saker själv. Bläh.

På en kurs som jag gick en gång så pratade vi om att man kan se karriär som att man klättrar på en stege. Och att det gäller att man klättrar på rätt stege. Idag tvivlar jag på det.

Nej, idag har jag inget konstruktivt att komma med, inga smarta formuleringar eller förklaringar. Hoppas att det känns bättre i morgon. Då är det trots allt lördag och höstlov. Jag måste bara intala mig själv att jag förtjänar det. Hejdå.








  • Comments(1)//www.susannabill.com/#post17

Ibland undrar jag vad jag håller på med

FunderingarPosted by Susanna 21 Oct, 2013 16:16
I morse när jag lämnade Rut på skolan ville hon följa med en kompis hem och leka. Efter litet SMSande med kompisens mamma var det bestämt och så var det inget mer med det. Förutom min lilla malande tanke om jag hade prånglat på kompisens mamma att de skulle leka hemma hos dem och inte här. För var det inte så att de var där förra gången också och borde det då inte vara vår tur att ha dem här?

När vi har kompisar här hemma och föräldrarna när de hämtar säger, att de nästa gång kan leka hos dem istället, brukar Bengt kommentera det efteråt.

-Man skall ha barnen här för att man vill, inte för att det är "vår tur". Det finns inget "vår tur", det brukar jämna ut sig i längden, säger han.

Och trots att jag håller med honom och själv försöker sluta tänka detta med vår tur-er tur, så märkte jag att en av anledningarna till att jag inte tog tag i detta med att leka med kompisen (för Rut frågade det redan förra veckan), så var det för att jag inte ville riskera att de lekte här. Bengt är bortrest över dagen och jag fick för mig att det skulle bli så himla jobbigt att ha kompis här. Då måste man ju ordna litet extra till middag och allt sånt. Och eftersom jag kände på mig att det kanske ändå var "vår tur", så drog jag på det för att förhoppningsvis undvika risken att det ändå blev lek här.

Tänk vad man kan göra det krångligt för sig bara man vill. För egentligen är det mest kul när Rut har kompisar med hem. Och när jag hämtar henne i kväll så skall jag försöka att inte säga något om nästa gång, för så fort det där "nästa gång kan de leka hos oss" kommer ut ur munnen, så blir det på något sätt bestämt att det blir hos oss. Och tänk om det visar sig att det faktiskt passar mycket bättre att de är hos kompisen igen?





  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post15
Next »