Susanna Bill

Susanna Bill

Om min blog

Välkommen till min matblogg! Jag hoppas att mina recept och tankar kan inspirera och locka dig till att testa och experimentera du med. Det är ju så god mat blir till. Att jag älskar att stå i köket behöver jag väl knappt berätta, men det gör jag. Jag vill att min mat skall vara välkryddad, god och inte alltid bygga på att man har tillgång till specialbutiker eller stor plånbok. Berätta gärna vad du tycker!
Jag driver också Fudgeprojektet, som kokar och säljer världens godaste fudge! Här kan du läsa mer om det.

Epilog

Sveriges Mästerkock 2014Posted by Susanna 12 Jan, 2014 21:55

Idag, den 10 jan 2014 bestämde jag mig för att söka nästa år igen. Jag är en ganska envis person som inte ger upp så lätt. En anledning. Och så är jag tävlingsmänniska. Ytterligare en anledning. Men framför allt för att jag älskar matlagning och för att jag känner så jäkla starkt att jag har mer att ge än vad jag har tagit chans till tidigare. Och för att jag såg det jag inte ville se på tv.

När det stod klart att jag inte kom vidare i år var min första tanke att nu jävlar skall jag hem och laga mat och visa dem! Men när det hade gått ett par månader och jag hade smält min upplevelse förstod jag att det inte var matlagningen som var min svaghet. Och det blev så tydligt när jag såg programmen på tv. Jag hade sett framför mig en sprudlande glad och energisk och positivt koncentrerad person – såsom jag känner mig i köket. Istället såg jag en som sammanbitet stod och rörde i sina grytor och kastruller, kolugn för att inte visa paniken i kroppen utstrålande ”kom-inte-hit-för-jag-håller-på-att-bryta-ihop-och-tror-att-ni-skall-bita-mig-i-benet, –men-god-mat-det-gör jag,-det-skall-ni-ha-klart-för-er!” Prestationsmode i kubik. Men det blir det inte nån rolig TV av. Så om jag skall ha någon chans att komma med så är det inte fler såser, fler grytor eller fler köttbitar jag behöver tillaga, det är jag själv. Om jag inte känner mig glad och positiv där i matstudion så kan inga mästerkocksrätter i världen hålla mig kvar.

Alla människor har rigiditeter, som kommer fram när vi känner oss riktigt hotade och pressade. Vissa pratar och pratar och pratar, andra sluter sig helt och tystnar, jag flyr. Och om jag inte kan fly fysiskt så flyr jag mentalt eller känslomässigt och kopplar bort mig från situationen (min andra variant är att jag blir arg och skyller på andra. Jag kan berätta att även den trista sidan dök upp i efterdyningarna till programmet. Jag blev arg på produktionsbolaget som hade fört mig bakom ljuset ”jag trodde det handlade om matlagning men det verkar bara vara snyggast och roligast som kom med”, trots att produktionsledningen om och om igen talade om för oss att det var viktigt att ha roligt och bjuda på sig själv, den lilla informationen verkade ha gått mig helt obemärkt förbi…). Det jag såg i tvprogrammen var Susanna på flykt.

Även om en inspelningsstudio kan tyckas vara en extrem situation så känner jag igen det här beteendet hos mig själv från andra sammanhang. När jag träffar en stor grupp okända kan jag tex försöka göra mig så osynlig som möjligt eller sätta näsan i vädret och bete mig ganska snobbigt och oavsett Mästerkocken så har jag bestämt mig för att arbeta med den sidan hos mig själv, för jag känner att den står i vägen för mig.

Så betyder det att jag bara utsätter mig för självplågeri om jag skulle försöka en gång till och är det inte prestationsmode igen? Jo kanske. Men kärnan handlar om mat och matlagning, något som jag älskar och som får mig att leva ut, glömma bort mig själv och känna ett gränslöst skapande. Så nästa år hoppas jag att ni får se mig igen som jag är i köket: glad, fokuserad, lycklig och mig själv. Och med jävligt god mat som juryn kommer att falla för igen, igen och igen.



  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post61

Mästerkocksäventyret - la Grande Finale

Sveriges Mästerkock 2014Posted by Susanna 09 Jan, 2014 20:49

”Det är bara en sak som jag inte gillar med det här programmet. Och det är att skicka hem duktiga matlagare. Ni har inte gått vidare.”

Och där släcktes lamporna och jag fick inte vara med längre. Fast jag visste det redan när vi gick in till juryn Britten, Markus och jag. Det var för många givna som fortfarande väntade på att få träffa juryn och de hade redan släppt igenom tillräckligt många av de kvinnliga deltagarna för att de skulle kunna välja oss också. Och inom mig hade jag den där obehagliga, trista känslan av besvikelse som hade följt med mig sedan sopptävlingen. För jag kände mig inte nöjd. Jag fick ingen uppmärksamhet alls under tillagningen av rätterna eller avsmakningen av soppan (det tog Marcus typ 10 sekunder att smaka av soppan och han kändes faktiskt ganska oengagerad. Men hallå! Du som var så himla nöjd med min pastarätt, kommer du inte ihåg mig?! Han smakade och sade bara tack och gick vidare. Ingen vidare connection där inte). Och oavsett vad produktionsbolaget sade så märktes det ändå tydligt vilka som var förhandsfavoriter. Så jag fick peppa mig själv mellan momenten för att inte tappa sugen.

Så det blev inte mer än så. Och även om jag försökte få det att framstå som att jag tog det som en kul grej som inte betydde så mycket så kände jag mig så himla besviken, inte bara för att ha blivit bortvald utan för att jag kände att jag aldrig fick någon riktig chans att visa vem jag är. Och jag tänker fortfarande varje dag på Sveriges Mästerkock. Jag tycker att jag hade förtjänat en plats.

Men det är klart att jag är glad över att jag vågade försöka och ändå stolt över att ha kommit så långt. Och jag kommer aldrig glömma den feedback som jag fick för min auditionpasta:

Anders Dahlbom: "I en sån här enkel rätt är det extra viktigt att smakerna balanserar varandra och sitter perfekt. Den här rätten har allt man vill!"

Leif Mannerström: "Ingen tvekan, du SKA med till Gävle, det här var jättegott!"

Marcus Aujalay: "Perfekt balanserad rätt, gremolatan jättegod och väldigt spännande med belugalinserna, det har jag aldrig ätit förut".





  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post60

Hangin in there!

Sveriges Mästerkock 2014Posted by Susanna 08 Jan, 2014 21:56

Nervös var ordet sade Bull! Det var länge sedan jag sov så dåligt som i Gävle. Första natten vaknade jag kl 02.44 med ett ryck (tänk er värsta formen av jet lag) och kunde för mitt liv inte somna om. Tusen tankar i huvudet, mat, mat, mat och inga av mina yogaandingar fick mig att slappna av. Så jag bara låg och stirrade och hoppades att adrenalinet skulle räcka över dagen också. En och annan hålögd medtävlare vid frukostbuffén mötte jag morgonen därpå så det var fler än jag med adrenalinpåslag!

Att tåga in i gasklockarna, höra (och känna) hur portarna öppnades och se studion, ja det var rätt mäktigt. Och så mycket folk, hela produktionsbolaget. Inte hade jag tänkt på att det skulle vara andra än vi och juryn därinne. Och man såg tydligt i skafferiet vilka som tänkte köpa reklamplats till produktionen. ICAs varianter på både det ena och det andra… Första uppgiften var en soppa. Soppa, ja! Vilken bra uppgift. Jag hade dessutom tänkt ha med mig en soppa till audition, så det kändes helt ok.

Redan när jag byggde auditionrätten så hade jag bestämt mig för att i alla moment satsa med smaker och kombinationer och inte fega eller bara laga sånt som jag kände mig helt säker på. Och så hade jag sett rabarber och det ville jag ha med, så det blev till sist en morotssoppa med fänkål och brynt smör, syrad rabarber och fänkålssallad och så litet dillolja som pynt. Riktigt fint och gott tyckte jag. Och när det stod klart att jag inte hade kommit bland de fem bästa, så hade bara en tanke i huvudet när nästa grupp gick fram: ”Inte mitt namn, inte mitt namn.” Puh, ett steg närmare!

Att det skulle bli en teknisk gren, det visste vi. Fler än jag hade kollat på tidigare säsonger och vi spekulerade alla i vilken den tekniska grenen skulle bli. Slå en emulsionssås, hacka lök, vispa ihop något? Flå en fisk kanske. Flå en fisk – hur gör man det?? När vi kom in i studion igen hade de plockat bort hälften av alla bord vi fick ställa oss två och två. Va, lagtävling?? Nej då, när vi lyfte på handdukarna låg det ett tjog ägg i en glasskål, en tom skål stod bredvid och vid sidan en ballongvisp. Slå äggvita alltså. Då visste jag att jag var hemma. Inte för alla mina kokta och pocherade ägg, men för vår lathet. Elvispen gick nämligen sönder därhemma i våras och vi hade ännu inte kommit iväg och köpt en ny. Så gissa om jag har stått och handvispat ägg till sockerkakor! Den tekniken satt som en smäck!

Alla som har vispat äggvita vet att kommer det en gnutta äggula (eller fett) i vitan så är det kört. Så min taktik var extrem noggrannhet vid knäckningen och att inte alls bry mig om gulorna. Åtta ägg eller 21/2 dl vita var det som gällde, så jag knäckte, hällde vita, kastade gula, knäckte, hällde vita, kastade gula och satte igång att vispa. Men vad tyst det var, varför var det bara jag som vispade? Det visade sig att jag var extremt snabb och klart först. Så jag bestämde mig för att safa. Det skulle gå att vända skålen över huvudet och eftersom jag hade köplatsen precis bredvid mig, så bestämde jag mig för att vispa ända tills den första personen ställde sig och då kasta mig dit. För klar var den, äggvitan.

Så målet att nå slutomgången oberoende juryn lyckades! Nu så här i efterhand funderar jag över om det var så smart, för att visa upp en rätt till för juryn hade kanske inte varit helt fel… Men så snart starten i de olika momenten gick förvandlades jag och blev en tävlingsmaskin som ville vinna till varje pris, och så blev det. Åtminstone när det gällde äggvispningen.



  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post57

Sveriges Mästerkock 2013. Del 2

Sveriges Mästerkock 2014Posted by Susanna 07 Jan, 2014 21:08

Litet starstruck kände jag mig allt när jag kom in i provsmakningsrummet. Det kändes så overkligt att det var jag som gjorde det som jag tidigare hade sett på tv. Och där satt de, och gu vad skönt att inte Per Morberg var kvar.

"I en sån här enkel rätt är det extra viktigt att smakerna balanserar varandra och sitter perfekt. Den här rätten har allt man vill!", "Ingen tvekan, du SKA med till Gävle, det här var jättegott!" och "perfekt balanserad rätt, gremolatan jättegod och väldigt spännande med belugalinserna, det har jag aldrig ätit förut".

Så jag kom med till Gävle! Och gu vad nöjd jag är att jag våga prova något nytt för det var rätt många ankbröst med rödvinssås som langades fram till juryn. Men nervöst att laga maten på plats var det och att stå och vänta på juryn... jag höll på att krypa ur kläderna och efter allt fixande med kameror och närbilder på rätten var det mer eller mindre rimfrost på den innan juryn kom med sina gafflar och skedar. Jag kommer ALDRIG att glömma känslan efteråt. Jag klarade det!

Men hur förbereder man sig för något som man inte vet något om? Det funderade jag mycket över efter det att jag åkte hem från Helsingborg med mitt vita förkläde. För från det att juryn sade ja tills att jag kom upp till Gävle var det inte mycket annat som snurrade i huvudet, bara mat, mat och mat. Så jag lagade allt möjligt (det var då som bl a kyckling ballotine-receptet uppstod), för jag förstod ju att de gällde att ha en hel del idéer på lut. Hur skulle man annars veta vad man skulle laga inför varje uppgift?

Sedan var det det här med grunderna för matlagning: Vilket är grundreceptet för pannkakor? Hur gör man en bottenredning och hur får man ihop rödvins eller vittvinssås (usch, den där jäkla rödvinssåsen spelade mig ett spratt sen)? Ägg snöande jag också in mig på och ägnade en hel dag åt att koka och pochera ägg så att de blev rätt lösa, krämiga och hårda (just äggen skulle visa sig vara till min fördel, men inte riktigt som jag trodde).
Och så kollade jag på alla gamla avsnitt av Sverige Mästerkock som jag kunde hitta och såg mig själv gå fram till juryn med min tallrik, hur de älskade min mat, hur jag självklart gick vidare och hur jag till sist stod som segrare. För det var så det kändes! Efter den feedbacken kändes det självklart att jag skulle gå långt…

Till sist packade jag väskan och gav mig av. Men ju närmare Gävle desto pirrigare i magen blev jag och desto längre bort sjönk juryns utlåtande. Och när jag kom fram och träffade alla andra så fick jag ställa mg framför spegeln på hotellrummet och tala om för mig själv att jag visst var bra och kunde det här med matlagning, för då hade jag hunnit bli riktigt nervös! Vilket jag inte var ensam om…







  • Comments(0)//www.susannabill.com/#post55

Sveriges Mästerkock 2013

Sveriges Mästerkock 2014Posted by Susanna 16 Aug, 2013 10:56
Efter mycket funderande hit och dit anmälde jag mig i år igen. Jag funderade förra året på varför jag inte kom vidare efter audition. Det värsta var att inte få feedback - de hörde helt enkelt inte av sig. Var maten inte tillräckligt god? Var jag trist? Sade jag fel saker? Inte vet jag, men oavsett det så känner jag mig bättre förberedd i år. Att jag sökte förra året fick mig att börja laga mat med medvetet. Jag funderar mer nu på varför jag tar en nypa salt till, en skvätt vinäger, hur jag vet att såsen inte kan bli bättre. Så jag hoppas att jag får komma på audition igen i år och så skall jag försöka visa mer vem jag är och förhoppningsvis inte bli stel och tråkig.

Här kommer videon som jag spelade in och som presenterar mig själv och mitt matlagningsintresse.
http://www.youtube.com/watch?v=i75BkMLXym8

  • Comments(3)//www.susannabill.com/#post4