Susanna Bill

Susanna Bill

Om min blog

Välkommen till min matblogg! Jag hoppas att mina recept och tankar kan inspirera och locka dig till att testa och experimentera du med. Det är ju så god mat blir till. Att jag älskar att stå i köket behöver jag väl knappt berätta, men det gör jag. Jag vill att min mat skall vara välkryddad, god och inte alltid bygga på att man har tillgång till specialbutiker eller stor plånbok. Berätta gärna vad du tycker!
Jag driver också Fudgeprojektet, som kokar och säljer världens godaste fudge! Här kan du läsa mer om det.

Jag bara SKA uppför spiraltrappan

Sveriges Mästerkock 2015Posted by Susanna 29 Jan, 2015 21:17

Hur genomför man ett marathon? Hur sätter man folk på månen? Inte är det genom att springa 42 km det första man gör. Eller börjar bygga en rymdraket från scratch. Nej, man sätter tydliga och konkreta mål som känns uppnåeliga. När chocken efter den första tävlingen hade lagt sig kändes målet Sveriges Mästerkock ungefär lika uppnåeligt som om jag var på väg uppför Mount Everest. Och även om jag inte visade min osäkerhet på Leilas vis så var jag BETYDLIGT mer dallrig i magen än vad jag visade utåt. De andra deltagarna verkade på något vis så medvetna i sin matlagning. Det pratades plejta, pickla och cruncha, surfades på gastroart och jag kände mig väldigt underlägsen och inte alls lika på. Visst bygger jag upp en smakbild och vill ha komplexitet och balans men inte så att jag alltid kan uttrycka det i ord. Däremot vet jag hur det känns i munnen när det smakar gott. Och den märkliga ”där-satt-den” smaken när något smakar rätt. Smaka av, krydda, smaka av, krydda och plötsligt – där satt den! Risotton i förra tävlingen till exempel. Så med den i ryggen steg jag in i matstudion. Spiraltrappan var det enda jag såg. Där var målet! Uppför den ska jag bara gå, det finns inget annat alternativ. I det här programmet ska jag vara en av dem som klättrar uppför den. Konkret, tydligt och uppnåeligt mål.

Om ni undrar hur det känns att lyfta på en mystery box kan jag berätta att det känns tomt i huvudet, tomt på idéer. Hela jag är helt ihålig och kan ingenting. Panik! Hur ska jag någonsin komma på något att laga av det här? Och dessutom kombination kalvbräss och piggvar, alltså ursäkta men hur tänkte ni nu? Men där ligger ju blomkål och hasselnötter som är en riktig pang-kombo! Men då behövs något syrligt, kanske något slags dressing med blomkålen som stomme i en ljummen sallad? Så får det bli. Piggvar är så fin fisk att den inte ska smakas sönder så den blir smörstekt. Ja och så panerade och stekte jag brässen. Den känns litet fet i munnen med en sötaktig smak, så den kan ge body till fisken och bli lyft av syran i salladen. Typ så. När tiden var ute låg på tallriken en rätt som jag 75 minuter tidigare inte hade en aning om att jag kunde skapa. Och dessutom såg det fin ut (även min Ipad når gastroart…).

Fatta den känslan! Från ”ta mig härifrån jag kan inget och vill gå hem till min trygghetszon” till ”hur har jag kunnat skapa detta lilla smycke?”. Så jäkla nöjd var jag – och spänd på vad juryn skulle säga!

Och de gillade den. Faktiskt mer än vad som visades i programmet.

Och den lycka när jag kände att min magkänsla satt även den här gången, ja ni såg ju. Jag kunde inte slut le, så stolt, så stolt jag var!

Uppför trappan, uppför trappan, uppför trappan!

Men ingefära, ja det hade jag på något sjukt sätt gärna velat vara med och laga. Fast utan utslagningsmomentet… Vidare! Och det som hände sen blev något av det mest maxade som jag någonsin har upplevt...

Vill du laga receptet? Klicka här!














  • Comments(0)